I denna rapport studerar Tillväxtanalys effekterna av selektivt företagsstöd i form av företagsinkubatorer. I Sverige har inkubatorer funnits sedan slutet av 1990-talet. Sedan 2003 har också ett nationellt inkubatorprogram (NIP) stött utvecklingen i inkubatorer. I rapporten beskriver vi erfarenheterna av programmet, analyserar dem samt diskuterar vilka strategiska vägval staten bör göra för att även fortsatt främja innovation genom inkubatorer.
Över tid har antalet inkubatorer i programmet samt stödets omfattning ökat. Inkubatorerna har under perioden 2003 till 2014 omsatt närmare 1,2 miljarder varav 800 miljoner finansierat från offentliga källor.
Denna rapport presenterar och ställer samman med hjälp av nya och delvis unika mikrodata samt en genomgång av den internationella litteraturen och intervjuer med företrädare för inkubatorer, en samlad analys av erfarenheterna kring den svenska inkubatorpolitiken. Syftet är att diskutera den lämpligaste färdriktningen för statens främjande av inkubatorer.
Vi konstaterar att det över tid skett en vidgning (drift) av programmets intentioner från att ursprungligen främja forskningsrelaterade idéer till att i större utsträckning prioritera idéer från näringslivet med förhoppning om att företagen ska växa snabbt när de lämnat inkubatorn.
Vi observerar emellertid i de statistiska analyserna att det ekonomiska bidraget från inkubatorföretag i form av tillväxt, omsättning och sysselsättning är begränsat jämfört med en jämförelsegrupp med icke inkuberade företag. Däremot finner vi att inkubatorprocessen främjar en större innovationsgrad. Dessa båda resultat återfinns även i ny internationell forskning om inkubatorernas relativa tillväxt- och innovationseffekter.
Sammantaget visar våra resultat och de internationella forskningsrönen att staten inte bör ha stora förhoppningar om snabb tillväxt i nya och unga examinerade företag, åtminstone inte på en sikt av 5–6 år. Syftet med inkubatorernas stöd bör således vara innovation och inte tillväxt.
Ekonomisk teori utgår från att staten bör främja nya och innovativa idéer som har tillräckligt hög privatekonomisk avkastning och potentiellt hög kunskapsöverspillning och där ett stöd i form av en inkubatorprocess kan göra skillnad. En hög kunskapsöverspillning skapar ett gap mellan den privatekonomiska avkastningen och den samhällsekonomiska avkastningen. Statens uppgift blir då att med olika insatser, genom inkubatorer eller andra former av stöd, främja områden med hög kunskapsöverspillning och med potential för tillväxt på längre sikt.
Vi diskuterar dels vilka typer av innovativa idéer som har en hög kunskapsöverspillning till andra företag, dels vilka hinder som föreligger för att dessa idéer i och omkring inkubatorerna ska kunna realiseras i ekonomisk tillväxt. Tre områden som potentiellt har hög kunskapsöverspillningsfaktor finns omnämnda i forskningslitteraturen. Dessa är:
- Forskningsrelaterade idéer
- Tillverkningsrelaterade idéer
- Energi- och miljöteknikrelaterade idéer
En utmaning för att forskningsnära inkubering ska bli framgångsrik ligger i att idébäraren ofta är en forskare med begränsad erfarenhet av att bygga ett företag. Forskningsresultatens väg till kommersialisering kräver ofta kombinationer av andra upptäckter vilket medför att kommersialiseringstiden kan bli lång innan företaget är moget att lämna inkubatorn. De sex månader till 3 år som är vanliga för tillväxtrelaterade idéer är en kort tid för forskningsrelaterade idéer.
Tillverkningsrelaterade idéer möter ofta marknadshinder och utmaningar i form av att det behövs ett flertal kompletterande kompetenser för att nå fram till en säljbar produkt. Det gäller exempelvis kompetens inom materialspecifikation, verktygsutformning och produktionsteknik. När en ny produkt ska lanseras på marknaden behövs upprepade tester och experiment. Denna process är mer kostsam och tar längre tid för tillverkande företag än för många tjänstebaserade idéer. För dessa företag är problemet att få tillgång till leverantörer under och efter inkubation som kan erbjuda en utvecklingsrelation för att producera de första serierna. Demonstratorer, testbäddar, labb och etablerade stora tillverkningsföretag med egen FoU är centrala samarbetspartners för de inkuberade tillverkningsföretagen.
Läs artikeln och rapporten här!