Ett varnande finger för ”governance”

Under det senaste dryga decenniet har huvudfåran av forskare och praktiker inom regional utveckling arbetat för en gradvis övergång från regionalpolitik som en form av regional ”styrning” (”government”) till en regional utvecklingspolicy baserad på tankar om regionalt ”ledarskap” (”governance”). Governance-modellen fokuserar på bildandet av breda regionala koalitioner inriktade på samhandling och byggandet av breda samförstånd – ofta genom arbete i mer informella konstellationer som överbrygger administrativa och sektoriella gränser – där man skapar en bred förankring för en delad vision och en gemensam väg framåt.

Vad som ofta händer i dessa nya regionala ledarskapsprocesser är att nya formella eller informella policyforum och policynivåer introduceras. I Sverige fick vi för några år sedan en ingående studie av en sådan policyarena, Mälardals-samarbetet (1). Denna studie har fått utstå en del kritik då vissa upplevde den som något raljant i tonen, vilket kanske tyvärr gjorde att en del viktiga lärdomar som kunde dras från rapporten kom i skymundan. Ett liknande, men mer omfattande utländskt projekt är det som har letts av Graham Haughton, professor i stadsplanering på Manchester University och Philip Allmendinger, professor i markekonomi vid Cambridge – vilka allmänt anses vara två av Storbritanniens ledande experter på området. Projektet fokuserade på att studera hur den regionala utvecklingen och samhällsplaneringspraktiken i Storbritannien utvecklats under det senaste decenniet, särskilt med fokus på den ökade regionaliseringen (”devolution” på engelska) som skedde under Labours senaste period vid makten 1997-2005. Projektet har utifrån ett material bestående av ca 150 intervjuer i Storbritannien och omfattande dokumentstudier resulterat i en mängd forskningsartiklar och böcker (2).

I sina slutsatser från projektet höjer forskarna ett varnande finger för de framväxande arbetsformer som de tycker håller på att utvecklas på området. Å ena sidan menar de att trots retoriken som betonar lokalt ansvarstagande och manöverutrymme, så styrs den regionala utvecklingen i Storbritannien fortfarande i dag i mycket hög grad av ramverk, finansieringsmodeller och riktlinjer från statligt håll – vilka sätter mycket snäva ramar för det reella regionala mandatet. Å andra sidan framhåller de att det nya fokuset på ”governance” har skapat en stor uppsättning nya, juridiskt odefinierade, konstellationer för planering och samhandling på en regional nivå.

Dessa samarbetsformer utgör ofta effektiva samarbetsformer för att inte fastna i formella procedurfrågor och gamla etablerade konflikt- och skiljelinjer, men innebär också problem och risker. Forskarna framhåller särskilt att den demokratiska insynen, legitimiteten och representativiteten i denna typ av samarbeten är kraftigt bristfälligt. Begränsad insyn i denna typ av policyprocesser kan kortsiktigt leda till större möjligheter att nå samförstånd och generera samhandling, men risken är att dessa överenskommelser också lättare bryter samman när de väl utsätts för granskning av utomstående parter och intressenter.

Forskarnas slutsatser är relaterade till situationen i Storbritannien. Samtidigt kan deras forskningsresultat ge oss ett tillfälle till att reflektera kring våra svenska regionala utvecklingsmetoder och hur det är ställt med graden av demokratiskt ansvarstagande och insyn i dessa?

En sådan tanke lyfts också i en relativt ny rapport som jag själv medverkat i: en genomgång av ett nordiskt flerårigt forskningsprogram om regional utveckling som administrerades av Nordregio (3). I rapporten noteras bland annat att ett av de områden där vi behöver mer forskning i Norden gäller de nya governance-inriktade ledarskapsmetoder inom regional utveckling och hur de samspelar med generella krav och förväntningar på demokratisk ”accountability” (på svenska ungefär ”ansvarsutkrävande”).

Referenser:

(1) Westholm, E. (2008). Regionen som vision: det politiska projektet Stockholm-Mälarregionen. Stockholm: SNS förlag.

(2) Se exempelvis:

Allmendinger, P. & Haughton, G. (2009). Soft spaces, fuzzy boundaries and metagovernance: the new spatial planning in the Thames Gateway. Environment and Planning A 41(3) 617-633.

Allmendinger, P. & Haughton, G. (2010). Spatial planning, devolution and new planning spaces,Environment and Planning C 28(5), 803-818.

Haughton, G. (red.) (2010). The New Spatial Planning: Territorial management with soft spaces and fuzzy boundaries. London: Routledge.

(3) Hedin, S., Dahlström, M. & Metzger, J. (2010). Regional development policies: messages from a Nordic research programme. NRP Report 11. Stockholm: Nordregio.

Om författaren Administratör Reglab